5 år med Prince Charming
foto: Jenny Sternegård
Idag är det den 22 augusti. För 5 år sedan fattade Prince Charming brudens hand och tillsammans gick de trappstegen upp till altaret i kyrkan. En dag som de för evigt kommer att minnas. En dag som påminner dem om de löften som de gav varandra och all den kärlek de mötte av familj och vänner. En dag då de blev man och hustru.
Det blev en dag full av kärlek, förväntan, intryck, överaskningar, skratt, gemenskap med familj och vänner.
Många drömmar slog in denna dag. En önskan var att få gå in i den långa "Sound of music" altargången medans en släkting spelade musikstycket Highland Cathedral på sin säckpipa klädd i kilt. Men absolut viktigast av allt denna dag var att få äkta sin Prince Charming. Att få säga JA till varandra. Det är ju det enda som räknas. Det var för denna enda sak som allt det andra estetiska var värt att göra. Och så blev det!
Är så tacksam till Gud för livet, kärleken och familjen. Något som måste vördas, respekteras, värderas och omhändertas varje dag.
En uppmuntran till dig som planerar bröllop; hitta en balans mellan planering av bröllopet och att faktiskt bara få längta efter att få säga sitt Ja till sin älskade. Låt inte de estetiska sakerna ta glädjen, pengarna eller all energi ifrån dig. Är det intensiv planering ett tag så se till att ha dagar då man inte pratar bröllop osv.
När det gäller det kreativa runt om kring, fundera på om du hade drömmar som ung om hur du ville ha ditt framtida bröllop. Gräv i barndomsdrömmarna och minnena. Kanske finns det en gammal film som inspirerade under tonåren som fick dig att längta efter ett framtida bröllop. Tror jag förklarat vad jag menar=) Låt inte styras bara av det som är "inne" nu och modernt utan ta reda på vad du och din trolovade vill och inte vad andra ska förvänta sig. Det är då som DENNA DAG blir unik och personlig.
Kram Frida
Grattis! Ian gick i min klass. En kille med mycket stort hjärta. Hälsa honom att jag minns hur knäckta hans föräldrar var på att vi satt och spelade Commodore 64. Har för mig att de kastade ut oss till slut. Precis som man själv gör med barnen idag när de bara vill spela.
/T