Stunder jag inte vill vara utan
Efter många dagars ledighet och tid till eftertanke, lugn från vardagens "måsten" och sysslor så återigen fylls mitt inre av tacksamhet över det jag har.
Ständigt påminns jag om den dröm jag haft sedan jag var yngre, att den dag jag blir mamma vill jag vara hemma på heltid om det också innebär att vi inte kan åka på semester, eller inte har möjlighet att shoppa på samma sätt som om jag arbetade heltid på ett annat jobb.
Stunder som alltid återkommer i vår vardag är pyssel, böcker, målande, byggande med kaplar och duplo, promenader m.m. och det är stunder jag inte vill vara utan.
Tillfällen som när äldsta dottern nyligen upptäckte att hennes allra första tand är lös är en stor händelse. Inte bara för henne utan också för oss föräldrar.
Lite fika-lyx mitt i veckan är också en speciell händelse som barnen kommer ihåg. Det där lilla extra som händer. Men för mig har varje dag det där lilla extra i sig. Det gäller bara att man upptäcker dem och bevarar dem. Då blir de stunder och händelser som gör sig påminda när jag är trött och saker och ting inte alltid blir som jag hade tänkt. De får mig att tänka på det viktiga i livet. Att vi har varandra, kärlek i vår familj. Barnen som är gåvor till oss föräldrar.
Vad är viktigt i livet? Lever vi efter de prioriteringar vi satt upp, fungerar dem?
Måla, måla och åter måla är varje dags höjdpunkt för äldsta dottern.
Äta melon istället för "vanlig" svensk frukt är också en höjdpunkt.