En mammas tankar kring Barbie
Tycka vad man vill om Barbie. När det gäller Barbie så går tankar kring henne isär beroende på vem man frågar. Och jag håller med. Absolut tror jag att Barbie-dockan har bidragit till en negativ och falsk idealbild hos tjejer. Den "perfekta" kroppen som det heter och glamour efter glamour. Och detta är inget jag försvarar. Självklart inte!
Men för mig har Barbiedockan gett mig frihet att leka prinsessa, leka "Happy ever after" och alla dessa sagotankar. Och vad är väl fel med det?
I denna fallna värld så behövs uppmuntran och tro om "Happy ever after".
Jag minns att min morbror snickrade ett Barbie-hus till min syster och mig. Det var ca 1,5 meter högt i två våningar och ungefär lika brett. Dessutom rosa med svart tak.
I huset satt t.o.m fönsterbräden och grillpinnar i trä som gardinstänger. Gardinerna hade min moster sytt. Minns att de gick i lila. Vilket minne man har. Även elen var dragen till huset så det kändes på riktigt när hela huset var upptänt. Idag står huset kvar i vårt flickrum där våra barn får leka när vi hälsar på.
För min syster och mig var det mer inspirerande att leka med Barbie än negativt. Samtidigt har jag respekt för att det kan slå åt andra hållet och skapa problem. Där tror jag som förälder att man får vara vaksam när man ser minsta lilla signal.
För mig som drömde om Prince-Charming tidigt så gav Barbie-leken mig många drömmar. Inte just om Barbie livet utan om just Prince-Charming, "Happy ever after" och sagor. Sagor som slutar lyckligt.
Fick just en hälsning på Bloggen om att Barbie fyller år den 9 mars. Så denna dag gjorde vi ett kalas för Barbie och hennes vänner.
